torsdag 10 maj 2012

Knappterapi


Har haft knappterapi ikväll tillsammans med Amanda. Greger o Simon var o handlade. I nästan 2 timmar pillade o plockade o sorterade vi på olika sätt. Först i färghögar, sen i storlekshögar, sen efter hur fina A tyckte de var... Helt galet att vi är två lika knäppa (ha ha ha) personer i familjen. Jag måste nog vakta min samling noga ;)

Published with Blogger-droid v2.0.4

tisdag 8 maj 2012

Min knappsamling


De nya blomknapparna var för fina för att få ligga bland de andra knapparna. De gjorde sig bäst framför den ena knappburken. Ja, jag har flera burkar med knappar. I de andra burkarna har jag de större knapparna. Jag har inte hjärta att stoppa alla knappar i samma burk. Då går de små knappstackarna vilse ju.

Published with Blogger-droid v2.0.4

Jag heter Lotta och jag är knappoman...


Så länge jag kan minnas har jag varit fashinerad av knappsamlingar. Mormors, mammas, syslöjdsfrökens, för att inte tala om knappaffärens hyllor med knapprör. Känslan är densamma idag. Att stå framför knapphyllan i en affär och låta blicken hoppa fram och tillbaka bland alla knapprör. Jag kan likna känslan vid den jag har framför lösgodiset...

När mormor Inga gick bort övertog mamma hennes knappsamling. För lite sen fick jag mamma Harriets knappsamling. Jag fick pirr i magen av alla fina (och fula) knappar. Det fräna är att min dotter Amanda har bett "Snälla, snälla, snälla mamma. Kan inte jag få sortera dina knappar?" Knappomani är med andra ord troligen ärftligt. Nån dag ska vi (ja, självklart vill jag vara med) sätta oss och se hur många sätt man kan sortera knapparna på. Vilken lycka!

Just de här fina blomknapparna satt på en kjol jag köpte på Myrorna, bara för knapparnas skull. När jag tagit bort knapparna såg kjolen faktiskt till och med ut som om man kan använda den.

Published with Blogger-droid v2.0.4

måndag 7 maj 2012

Stavgång

I morse fick jag för mig att jag inte skulle gå den vanliga 5 km slingan i spåret. Istället parkerade jag bilen vid ridhuset i Karlslund, tog mina stavar och promenerade iväg. Syftet med dagens promenad var inte enbart motion utan även ökat välbefinnande, därav valet av promenadslinga. Tyvärr ger inte mobilbilder riktigt vyerna rättvisa. Men ni anar nog känslan ändå. Så här års är det vansinnigt (ja, precis rätt ord) vackert. Man blir alldeles tagen. Innan alla löv slagit ut och vuxit till sig så ser man så mycket mer. Vitsipporna, forsarna, de små fallen, träden, fåglarna, vattnet...allt i en härlig mix.
När jag väl kommit ner runt fallen så kände jag mig inte riktigt färdigpromenerad. Så jag gick vidare ut runt hästhagen och rundade frisbee-golfbanan och campingen. Sen sneddade jag över gräsplanen och gick upp via pileparken och tillbaka till bilen.
Bitvis var det så varmt att jag närapå drog av mig mina vindbyxor och bitvis var det så kallt att jag var jätteglad att jag fått med mig vantar.
Väl tillbaka till bilen hade jag promenerat/stavgått 6 km på en dryg timme. Jätteskönt för både kroppen och själen.

På eftermiddagen blev det en tur förbi garnaffären för att fylla på lite i samlingen. Har börjat på en massa saker samtidigt... Ett mobilfodral, en barnkofta, en sjal...

Ikväll har jag dessutom hunnit med ett informationsmöte på Björkhagaskolan för alla som har barn som börjar förskoleklass i höst. Det känns jättebra. Amandas klass har 26 barn. 10 killar och 16 tjejer. Hon har med sig alla kompisarna från dagisavdelningen. Dessutom ska två av kompisarna från hennes föräldragrupp (BVC) gå i hennes klass. Jättekul!

Nej, nu ska jag sätta mig och virka lite innan det är dags att sova.

söndag 6 maj 2012

En sjal till...

Ja, det är faktiskt så att jag håller på med ännu en sjal. Den här ska min vän E få för att hon är så j*vla bra (på ren svenska) på att få mig att må bättre o påminna mig om vad som är viktigt o vad jag ska skita i. Hon ska tyvärr flytta från Örebro o jag vet inte riktigt hur jag ska klara mig utan hennes pepp.

I och för sig har jag bevisligen överlevt sånt förr. En av mina allra högst uppskattade vänner M, som jag bokstavligen delade allt (och lite till) med en sommar (och lite till) flyttade norrut. En annan underbar vän smet söderut istället. Sånt är livet. Man möts, gör avtryck i varandras liv och sen fortsätter man leva sitt liv. Påverkad av alla möten, alla avtryck. Förhoppningsvis blir man lite klokare, lite mer insiktsfull o har ännu mer att dela med sig av i alla framtida möten.

Jag tänkte att E skulle få en sjal med sig. Den är mörkt lila. Den blir som en värmande kram när hon är allt för långt borta för att jag ska kunna ge henne en riktig kram.

Snart, snart är den klar och snart, snart flyttar hon...


Published with Blogger-droid v2.0.4