tisdag 27 mars 2012

Jag hade tänkt mig en härligt krokig pinne...

...det visade sig vara mycket lättare sagt än gjort. Bortanför pulkabacken vid Karlslundsspåret mindes jag att jag sett krokiga pinnar typ förra året. Jag tog med barnen o gick dit. Vi insåg ganska snabbt att det svåra inte skulle bli att hitta några pinnar utan att välja bland alla tusentals pinnar som vi hittade. Det var som att gå runt på en pinn-skrot. Alla sorters pinnar fanns där. Det var bara att gå/klättra runt o lyfta o leta. Simon druttade i backen stup i ett för han såg alltid en ny o mer spännande pinne en bit bort. Eftersom tålamod inte riktigt är hans grej just nu så hade han lite för bråttom. Amanda gick också runt o lyfte o kände på en massa pinnar o höll upp för att visa mig. Till slut, efter mycket velande fick vi med oss några fina, krokiga o lagom stora pinnar hem. Vi ska pyssla lite med dem. Mina stora ska förhoppningsvis bli fina hängare på altanen. Till ljuslyktor o små virkade saker. De små jag tog ska jag virka hjärtan till o ha pinnarna som hängare. Återkommer när vi har ngt fint att visa.


Published with Blogger-droid v2.0.4

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar