Min julklapp till mig själv (denna tacksamhetskalender) har redan börjat ge positiva biverkningar :-)
I morse när Simon som krupit ner hos mig somnade om och gav ifrån sig sina alldeles unika sovljud blev jag alldeles översvallad av kärlek och tacksamhet. Han är min älskade lille prins och han är bitvis en verklig utmaning för sina föräldrar, men jag älskar honom så att jag kan dö.
När vi var på GIH och tittade på Gregers Korp-innebandy var jag på vippen att göra något tokigt. Amanda som har en lös tand stoppade ideligen in fingrarns i munnen för att vicka lite på den. Jag tänkte att det var väl himla onödigt att i dessa influensa och magsjuketider hjälpa bacillerna på det viset. Sen hann jag tack och lov tänka en bättre tanke innan jag öppnade munnen. Jag insåg plötsligen vilken lycka det måste vara för Amanda att ha en alldeles egen lös tand att vicka på. Sen knep ihop munnen så att inga grodor skulle hoppa ut.
/Lotta
Published with Blogger-droid v2.0.1
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar