10:e december

Vi har haft en till hostnatt och gnälldag "from hell" skulle man kunna sammanfatta läget med. Trodde att båda barnen vuxit ifrån de värsta hostorna nu. Vi har haft otaliga förkylningar och dylikt, men de där "hell-nätterna" trodde jag var förbi. Ja, de är de ju förvisso. Både förrgår och igår natt är ju förbi...

Simon kunde inte ens ligga själv på vilan idag. Han hostar efter några minuter och det enda som fungerar någorlunda är att sitta och hålla honom i rätt läge. Greger kan tack och lov få till det där rätta läget genom att ligga bredvid Simon och hålla honom där. Jag måste sitta upp i soffan med honom. (Där somnade vi för övrigt igår.) Mina axlar hoppar ur led när jag försöker ligga ner med honom på armen.

De här nätterna tär på både humör och ork. För Greger funkar det om han kan komma iväg och träna innebandy med kompisarna.

Jag överlever tack vare min virkning och stickning. Om jag får fylla på med lite kreativt skapande så klarar jag mig bra.

Därför är jag oerhört tacksam för alla dem som under min uppväxt och även senare inspirerat mig till att handarbeta. Mamma Harriet, mormor Inga, farmor Aina, styvmamma Lena, styvmormor Signe, syslöjdsfröken Ingegerd mfl.

Jag har alltid minst ett projekt på gång. Så här strax före jul kan jag väl erkänna att det är ganska många projekt igång. Jag betar av dem ett och ett. Det är både julklappstillverkning och en del beställningar. Jag önskar bara att jag hade både mer tid och pengar att spendera på skapandet. Fast kreativitet känner inte av sådana begränsningar som tur är.

Jag mår bra när jag får möjlighet att vara kreativ. Tillsammans med mina barn, med eleverna på skolan, med vänner eller själv.

Jag har läst att man forskat på folk som handarbetar och upptäckt att hjärtrytmen vid regelbundet handarbete går ner till samma nivå som vid yoga/meditation och dylikt. Jag är inte förvånad. Men jag är tacksam för att få ha den skapande kreativiteten i mitt liv.

/Lotta

Published with Blogger-droid v2.0.1